Lyrik på en söndag – T

Bai har utmanat oss på T – T som i tablå och i tid.

Tablå, en dikt som målar en bild. Någonstans på ett hav målade Harry Martinsson den här, i minnet med hjälp av sin sjömanslängtan:

Jag ser långt borta kvinnor.
De bada i en sommarfläckig sjö.
Hör deras glassköra skrik
dansa över vattnens blå hinnor. Ser som en
blomfackla och ett helgonrop
deras vita nakenhets lov
resas i en blommande vildapels japanska våldnad.
Solrök, solrök.

Publicerad i samlingen Nomad.

Fernando Pesssoa är en av favoriterna, speciellt hans herdedikter som är publicerade som Dikter av Alberto Caeiro. Han hyllar Nu och Här, det omedelbart upplevda. Just därför och paradoxalt nog blir tidsperspektivet centralt i dikterna.

”Hallå där fåraherde,
du där vid vägkanten,
vad säger vinden till dig när den drar förbi?”

”Att den är en vind och att den drar förbi
och att den redan tidigare har dragit förbi
och att den kommer att dra förbi senare.
och vad säger den till dig?”

”Mycket mer än så.
Den talar med mig om mycket annat,
om minnen och längtan
och sådant som aldrig har varit.”

”Du har aldrig hört den vinden dra förbi.
Vinden talar bara om vinden.
det som du hörde var lögn,
och den lögnen är i dig.”

En diktare på T. Eftersom jag är en smula otålig hittade jag den här dikten av Shinkichi Takahashi redan förra söndagen.

Bonus: Här sjunger den portugisiska sångerskan Bevinda Pessoas herdedikt på sitt eget mjuka vackra språk.