Det är svårt att avstå från att delta i Lyrans tematrio när det är ett så lockande ämne!
1. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Den mest gripande och tragiska kärlekshistorien som någonsin skrivits.
2. Något av Strindberg – han var expert på olycklig kärlek i alla dess yttringar. Dramat ”Dödsdansen” exempelvis – två makar hopsvetsade i en mycket destruktiv symbios. Vilket temperament, vilken inlevelse! Eller Hemsöborna kanske? Jag tänker på stackars madame Flod som blev så grymt sviken.
3. En klassiker till: Vid Grand Central Station satt jag och grät av Elizabeth Smart. En vild fors av ord – varenda nyans hos huvudpersonens förhoppningar, förälskelse, passion, besvikelse, förtvivlan och sorg skildras.
För 1100 år sedan skrev en japansk poet:
Just som du hjärtlöst
sade farväl sken disigt
morgonmånen in –
Sedan den dagen inger
varje gryning mig smärtaMido no Tadamine ur ”Sången från Ogura”
Stänk och flikar 