Lyrans noblesser utmanar med en tematrio jag inte kan motstå – bokomslag. – Omslaget och f.ö. bokens kvalitéer som föremål är faktiskt viktig. Det ska vara nöjsamt att läsa, inte onödigt tröttande. Jag har råkat ut för böcker som jag varit tvungen att lägga från mig för att de varit rent fysiskt oläsbara.
1. Adonis, Detta är mitt namn, från Alhambra är en mycket vacker och behaglig bok. Ur en myllrande yta av oläsbar (arabisk?) text framträder en mänsklig figur med utbredda armar. Ett stort antikva-A anger förbindelsen med väst, Adonis är gränsöverskridare. En blodröd fläck får mig att tänka på passion, ett klappande hjärta. Matt kartong med grov gräng – boksidorna är sidenmjuka, bra papper, dikterna placerade med omsorg. En CD med Adonis’ inläsning av dikterna på arabiska medföljer. – En riktigt läcker bok!
2. Jag kan tycka om böcker med riktigt fattigt omslag. Typ ”Skrifter utgivna av modesmålslärarnas förening” 50-60-talet. Jag har ingen bild på någon av dem men den portugisiska utgåvan av Dom Juan är något ditåt. Enkel kartong, litet påvert men harmoniskt, tilltalande. Om boken är bra kan det kännas som att hitta en guldskatt i en gammal skokartong.
3. Bonniers nyutgåva (1997 – 2001) av alla Harry Martinssons verk har fått ett mycket tilltalande utseende. Akvarellernas mjukhet stämmer så bra med Martinssons sätt att skriva. Impressionistiskt, skiftande ljus men aldrig otydligt – exakthet i känslan.
Stänk och flikar 
Poesi är ju inte mitt område, men den där boken av Adonis väckte mitt ha-begär.
GillaGilla
Visst är det kul med bokomslag!
Dina tre omslag ovan är alla väldigt olika. Om vi bara ser till utseendet, så föredrar jag ”fattiga” omslag, som ditt andra exempel.
Men alla dina tankar var väldigt intressanta – och mycket välformulerade dessutom!
Själv har mitt förhållande till böckers omslag och material förändrats med åren. Först kom fasen då jag absolut inte kunde tänka mig mjukband; pocket kom alltså aldrig på frågan. Omslagets utseende fick gärna utgöras av ett fotografi med ett tydligt perspektiv. Efter denna fas övergick mitt tyckande till en förkärlek till traditionellt bundna böcker. Skinnomslag var fint. Halvfranska band dög och jag drömde om att själv ha ett bibliotek fullt med böcker som endast var traditionellt bundna på dessa sätt. Filmen ”The Ninth Gate” ger exempel på flertal sådana bibliotek. Den tredje fasen, den jag befinner mig i nu, säger inte så mycket om kvaliteten eller materialet. Jag kan finna tjusning i en gammal sliten pocket! Utseendet ska gärna vara just ”fattigt” som du beskriver det. Inga onödiga bilder, inte allt för många färger, men inte minimalistiskt på något sätt.
Om jag skulle välja att läsa en av dina tre böcker ovan, endast på grunder om vilket omslag som tilltalade mig mest, så skulle jag läsa den gula.
GillaGilla