Archive Page 2

”P”

25Okt09

Den goda jordenLyran har kommit till bokstaven ”P” i nobelpristagarutmaningen.

En rad nobelpristagare kan tas upp under P. Jag väljer Pearl Buck. ”Den goda jorden” var en av tonårens stora läsupplevelser. Att en amerikansk kvinna kan skriva med sådan kunskap och inlevelse, ”inifrån”, om fattiga bönder. Jag minns min förvåning när jag förstod att hon var nobelpristagare – jag trodde inte att så lättlästa böcker kunde få priset utan att det bara var gamla gubbar som skrev obegripligt som fick det. Jag var 14 år – vi bodde ett år i Brasilien och eftersom jag var så ensam i den portugisiskspråkiga omgivningen, försjönk jag i bokläsning. Jag läste ALLA böcker som fanns i huset. Det var några meter.

Tänkbara kandidater: Det finns några högst förtjänstfulla författare i min bokhylla men möjligen inte nobelpriskandidater.

Harens årAgneta Pleijel först. ”Lord Nevermore” är en fantastisk roman, Jag minns pjäsen ”Kollontaj” på Göteborgs Folkateater och filmen ”Berget på månens baksida” som hon skrev manus till.

Per Pettersson kanske får nobelpriset en gång – ”Ut och stjäla hästar” är i den klassen. Hans nästa bok ”Jag förbannar tidens älv” ligger på nattduksbordet just nu.

Arto Paasilinna sist men inte minst. Så många glada skratt, så manga goda stunder har han inte bjudit på! Synd att det inte finns ett nobelpris i humor. Han prisar lusten, kreativiteten, ja själva livet!


Skapelseprocess

21Okt09

Läs Marina Longas blogg ”Kan jag skriva en pusseldeckare!

Begåvat, underhållande, kvickt, spännande. Att följa tillblivelsen av en bok.

PS. Någon gång kryper en liten (ful) misstanke upp att – kanske är det fejk. Är det det? … Nej jag hoppas verkligen att det blir en deckare så småningom.


Bokens ansikte

19Okt09

Lyrans noblesser utmanar med en tematrio jag inte kan motstå – bokomslag. – Omslaget och f.ö. bokens kvalitéer som föremål är faktiskt viktig. Det ska vara nöjsamt att läsa, inte onödigt tröttande. Jag har råkat ut för böcker som jag varit tvungen att lägga från mig för att de varit rent fysiskt oläsbara.

1. Adonis, Detta är mitt namn, från Alhambra är en mycket vacker och behaglig bok. Ur en myllrande yta av oläsbar (arabisk?) text framträder en mänsklig figur med utbredda armar. Ett stort antikva-A anger förbindelsen med väst, Adonis är gränsöverskridare. En blodröd fläck får mig att tänka på passion, ett klappande hjärta. Matt kartong med grov gräng – boksidorna är sidenmjuka, bra papper, dikterna placerade med omsorg. En CD med Adonis’ inläsning av dikterna på arabiska medföljer. – En riktigt läcker bok!

2. Jag kan tycka om böcker med riktigt fattigt omslag. Typ ”Skrifter utgivna av modesmålslärarnas förening” 50-60-talet. Jag har ingen bild på någon av dem men den portugisiska utgåvan av Dom Juan är något ditåt. Enkel kartong, litet påvert men harmoniskt, tilltalande. Om boken är bra kan det kännas som att hitta en guldskatt i en gammal skokartong.

3. Bonniers nyutgåva (1997 – 2001) av alla Harry Martinssons verk har fått ett mycket tilltalande utseende. Akvarellernas mjukhet stämmer så bra med Martinssons sätt att skriva. Impressionistiskt, skiftande ljus men aldrig otydligt –  exakthet i känslan.

adonis Dom juan Harry


Ella Andrén på Dagens bok skriver idag om ”Utrota varenda djävel” av Sven Lindkvist. Jag håller i stort med i hennes omdöme om boken. Läs den! Den drabbar hårt. Innan jag hade läst den visste jag inte riktigt hur djävligt det var – trodde inte ens att människor skulle kunna vara så djävulska. Vi förtränger, döljer, vill inte se eller förstå.

Hon hänger upp sig på att SL blandar in sig själv och sina egna strapatser i berättelsen.  ”Jag tycker att han blandar bort korten med en massa trist egodravel …” Jag tänkte inte så när jag läste den. Det är också ett sätt att göra boken mer personlig och tillgänglig, man kommer litet närmre. Och SL är nu en gång som han är, han försöker inte gömma sig bakom en neutral expertmask.


Jordenruntresa

15Okt09

Nästa år planerar jag en lång resa – jorden runt på 8 böcker till sammans med Lyran & vänner.

Vi ger oss av till östeuropa i februari – jag tror jag väljer Albanien och Ismael Kadaré: Aprils frusna blommor . Men vi får se!

Klicka i bilden för att få veta mer!