Archive for the 'Homeros' Category

Tre mödrar i litteraturen … och i Lyrans tematrio.
1. Penelope. Telemachos mor. Hon har ensam uppfostrat honom från späd ålder. I Odysséen är han 20 år, börjar få skägg och är ganska kaxig mot sin mor, som ändå ständigt ängslas. T. har ingen far som kan inviga honom till männens värld – P. räcker inte [...]


Det är svårt att ta in att den charmerande, påhittige och okuvlige Odyssevs förvandlas till ett hämnande monster i upplösningen av Odysséen. Alla 108 friarna dödas skoningslöst, likaså de slavinnor som idkat umgänge med dem. Det senaste inlägget på Stoa Poikile avhandlar detta  – ett intressant resonemang om begreppsparen skam – hämnd och skuld – rättvisa. Den som [...]


Odysséen kan läsas på många sätt – som en spännande och fantasifull äventyrsberättelse, som historien om en mans livresa, hur han genom svåra prövningar lär sig vem han är och hittar hem till slut eller som en relationsroman. Tre personer – mannen/fadern, kvinnan/modern och sonen.

Under min senaste läsning har jag haft det sista perspektivet. Och [...]


Så äntligen i 23e sången möts de – ansikte mot ansikte utan förklädnad. Friarna och slavinnorna är döda, salen rengjord.
-Eurykleia kommer med budet – Han är här! Jo, det är sant! Odysseus är här! Penelope tror henne inte. Eller vill inte avslöja att hon tror henne.
Hon ser honom i salen, Mannen, men tvekar. Telemachos, [...]


Sång 19: 50 – 600:
Det första mötet med tiggaren/Odysseus, sent framåt natten:
Friarna har gått, Odysseus och sonen har överlagt och i smyg gömt alla vapen. Äntligen får Penelope tala med tiggaren. De har ett långt samtal i skenet av elden på härden. Känner hon igen honom?
- Hon frågar varifrån han kommer. Han vill först inte [...]