Archive for the 'antiken' Category

Monster

01Nov09

Geryon är huvudperson i Anne Carsons ”Autobiography of red”. Enligt gammal grekisk myt var han ett monster, som bodde längst västerut i världen, på en röd ö  - solnedgångens röda färg. Hans mor Kallirrhoe, var solnedgångens nymf. Hesiodos beskriver honom i Theogonin; han var trehövdad, hade en hund Orthos och en herde Eurytion. Han dödades av Herakles [...]


Tre mödrar i litteraturen … och i Lyrans tematrio.
1. Penelope. Telemachos mor. Hon har ensam uppfostrat honom från späd ålder. I Odysséen är han 20 år, börjar få skägg och är ganska kaxig mot sin mor, som ändå ständigt ängslas. T. har ingen far som kan inviga honom till männens värld – P. räcker inte [...]


Vad kunde väl passa bättre för att fira poesidagen och vårdagjämningen än kärlekslyrik. Gudinnan Inanna om den eviga kärleken:
För den vilde tjurens skull badades jag
Jag badade för herden Dumuzis skull
Med välluktande oljor parfymerade jag min kropp
Min mun målade jag med välluktande ambra
Mina ögon målade jag med kol
Han rättade sina sköna händer efter mitt sköte
Herden Dumuzi [...]


Vemod

06Dec08

Sök, flickor, med nit efter violbarmade Musers gåvor
och efter det sångälskande skarpt klingande sköldpaddsskalet.
En gång var min kropp mjuk, nu har den gripits av ålderdomen,
och håret går numera i vitt, det som en gång var kolsvart.
Mitt hjärta är tungt, och mina knän vill inte längre bära,
som en gång var så kvicka till att dansa likt [...]


Det är svårt att ta in att den charmerande, påhittige och okuvlige Odyssevs förvandlas till ett hämnande monster i upplösningen av Odysséen. Alla 108 friarna dödas skoningslöst, likaså de slavinnor som idkat umgänge med dem. Det senaste inlägget på Stoa Poikile avhandlar detta  – ett intressant resonemang om begreppsparen skam – hämnd och skuld – rättvisa. Den som [...]